Demokratiska mötesplatser: Att dela historier kan föra oss närmare varandra

Social distansering och världsbilder på kollisionskurs

Vi lever i en kultur där vi översvämmas med information, där polariserade världsbilder krockar mer varandra och där tekniken bidrar till att söndra snarare än föra oss samman. Algoritmer förvränger nyhetsflödena och serverar var och en särskilt utvalda berättelser om vad som händer i världen.

Tekniken är i färd med att omdefiniera och förändra våra relationer, vår tillgång till information samt hur vi försörjer oss, och allt detta påskyndas av pandemin.

I vår sammankopplade värld, där urbaniseringen gör att vi lever närmare varandra än någonsin, verkar det som om avståndet mellan oss aldrig har varit större.

Utöver allt detta är vi sociala varelser som nu måste stå ut med social distansering.

Sitter vi i samma båt?

Vi måste klura ut hur vi ska återskapa känslan av gemenskap och hitta sätt att komma samman, inte baserat på etnicitet eller religion, utan på gemensamma värderingar, nyfikenhet, förståelse och medmänsklighet.

Vi skulle kunna börja med att fråga oss själva: ”Hur hittar vi tillbaka till känslan av att ha ett gemensamt syfte?”

En tidigare presidents råd

Enligt den tidigare amerikanske presidenten Barack Obama är historier ett mycket viktigt sätt att upprätthålla och öka den gemensamma identiteten, där medborgare först och främst ser sig som delar av en nation, snarare än som medlemmar av en viss gruppering. Ju mer vi delar historier, hävdar han, desto mer ser vi varandra som medmänniskor i stället för karikatyrer som representerar någon annan gruppering.

Om du sätter dig ned och pratar, så finns bara vi

Ett sätt att göra det på är att skapa fler arenor för inkluderande gemenskap: platser och utrymmen där människor kan dela livserfarenheter, utbyta idéer, sätta sig på en bänk med en kopp kaffe och lära känna varandra. Åtgärder som reserestriktioner och social distansering har tvingat oss att tillbringa mer tid i våra lokala omgivningar. Är inte detta ett ypperligt tillfälle att skapa nytt och förvandla platser som folk vanligtvis bara vill skynda sig igenom till ställen de aldrig vill lämna?

Vårt uppdrag på Vestre är att hjälpa er skapa sådana platser i era projekt – mötesplatser som präglas av omtanke, där människor kan mötas oberoende av sociala, kulturella och ekonomiska skillnader.

När vi människor lär känna varandra, delar livserfarenheter och utbyter idéer, så inser vi plötsligt att det inte finns något vi och de; det finns bara vi.

Det bästa vapnet för oss samman

Förra året avtäckte Vestre en fredsbänk som beställts av Nobels fredscenter.

I samarbete med Snøhetta designade vi den som ett cirkelsegment som på sin lägsta punk nuddar marken. Bänkens mjuka krökning drar dem som sitter på den närmare varandra.

Designen är ett motgift mot den splittring vi ser på många håll i dag, och installationens påtagliga gest utgör en konkret inbjudan till samtal.

Nelson Mandelas citat ”The best weapon is to sit down and talk”, det vill säga ”Det bästa vapnet är att sätta sig ned och prata”, är ingraverat på bänken. Det är därifrån skapelsen har fått sitt namn: The Best Weapon.

Mer vardagsdemokrati i era projekt

Vi tror att fler mötesplatser som präglas av omtanke är det bästa sättet att motverka ett polariserat samhälle och undvika antagonism och konflikter. På sätt och vis skulle man alltså kunna säga att våra möbler har ett tydligt socialt och inkluderande syfte, nämligen att bidra till att skapa arenor för demokrati i vardagen.

”För somliga framstår det kanske som naivt att tro att en bänk kan förändra världen, men vi har sett det fungera – gång efter gång. Det bevisar att alla kan göra något. I takt med att fler företag inser detta kommer det att skapas en kraftfull och global rörelse för positiv förändring.”

– Jan Christian Vestre

I nära samarbete med ledande arkitekter, landskapsarkitekter, inredningsdesigners, entreprenörer, kommuner och byggherrar över hela världen, bidrar vi till att stärka vår demokratiska framtid, en stadsdel åt gången.